Förändringar.
Det är sjukt hur fort allting kan vända.
Har man äntligen kommit in i en bra rutin så ändrar barnet på det så att man måste börja om från början med att hitta ett sätt som funkar för alla och som gör det enklare i vardagen!
Det är som om barn liksom springer på en väg och sen tvärstannar dom och vänder totalt,springer tillbaka en bit och sen in på en annan väg som man inte alls väntat sig att dom skulle göra.
Men man lär sig väl antar jag.
Det är ju vårt första barn och man lär sig med tiden.
Förändringar:
Ja det är mycket som förändras, hela tiden.
Ibland känns det som om sonen förändras under natten och man har en helt annan unge dagen efter.
Han har börjat sitta lite smått själv om han inte vet att man inte håller i honom,när han kommer på det så ramlar han.
Barnmat började vi med när han var 4 månader men jag fortsätter att amma också såklart.
Jag tycker det är viktigt att göra det så länge det går.
Dock inte över ett år :P
HAN GILLAR: Majspuré, Majs/potatispuré,aprikos/äpple/bananp uré. Skogsbärs dryck.
HAN OGILLAR: Blåbärspuré, Morotspuré,biff-stroganoff.
HAN HAR UPPTÄKT. Fötter,händer,att ligga på mage.
Har man äntligen kommit in i en bra rutin så ändrar barnet på det så att man måste börja om från början med att hitta ett sätt som funkar för alla och som gör det enklare i vardagen!
Det är som om barn liksom springer på en väg och sen tvärstannar dom och vänder totalt,springer tillbaka en bit och sen in på en annan väg som man inte alls väntat sig att dom skulle göra.
Men man lär sig väl antar jag.
Det är ju vårt första barn och man lär sig med tiden.
Förändringar:
Ja det är mycket som förändras, hela tiden.
Ibland känns det som om sonen förändras under natten och man har en helt annan unge dagen efter.
Han har börjat sitta lite smått själv om han inte vet att man inte håller i honom,när han kommer på det så ramlar han.
Barnmat började vi med när han var 4 månader men jag fortsätter att amma också såklart.
Jag tycker det är viktigt att göra det så länge det går.
Dock inte över ett år :P
HAN GILLAR: Majspuré, Majs/potatispuré,aprikos/äpple/bananp uré. Skogsbärs dryck.
HAN OGILLAR: Blåbärspuré, Morotspuré,biff-stroganoff.
HAN HAR UPPTÄKT. Fötter,händer,att ligga på mage.
Lugn.
Sonen har varit ovanligt lugn dom senaste dagarna.
Eller är det kanske jag som är lugn?
Jag vet inte, jag är iaf inte lika irreterad som jag har varit innan.
Men det kommer väl tillbaka, sånt kommer och går.
Vissa dagar kan man bara få en lust att ta honom i benen och slänga han 3 varv runt huvudet och kasta ut honom genom fönstret!
Så trött kan man bli.
Självklart genomför man det ju inte.
Inte om man är normal i skallen iaf.
Och jag vet att jag inte är ensam om att tänka sånna tankar när jag blir frustrerad.
Finns många kvinnor som tänker saker som dom inte vågar prata om för dom tror att dom är psyksjuka när dom har tankar som tex kasta ut ungen genom fönstret eller VARFÖR TOG JAG INTE BORT DET NÄR JAG KUNDE, det menar man inte.
Ångrar inte min son en sekund, mitt liv hade inte varit något utan varken honom eller min fästman.
Sonen älskar jag nått grymt mycket så det finns inte ord för det.
Får väl se om lugnheten håller i sig eller om den kommer tillbaka.
Tror nog faktiskt att det är som min fästman säger.
Är jag bara lugn så är sonen det också och jag har verkligen varit lugn dom 2 senaste dagarna och det har inte varit alls lika jobbigt och jag har inte varit lika slutkörd på kvällen.
Inte heller dåliga samveten som ligger och gnaver när man ska sova.
Får nog försöka följa den vägen.
Kommer kanske bli svårt då med tanke på att jag faktiskt har ganska kort stubin.
Men det är nog mycket pga mig som min sons humör hänger på.
Det kan få mig att känna mig värdelös ibland när jag ryter till åt sonen.
Har fortfarande blivit irreterad på honom men jag har inte direkt höjt tonen så som jag brukade göra innan och jag tror det har hjälp faktiskt.
Men det återstår att se som sagt.
Nu ska jag ta och lägga mig!
kl: 01:30
Gäsp :)
MSN: [email protected]
Eller är det kanske jag som är lugn?
Jag vet inte, jag är iaf inte lika irreterad som jag har varit innan.
Men det kommer väl tillbaka, sånt kommer och går.
Vissa dagar kan man bara få en lust att ta honom i benen och slänga han 3 varv runt huvudet och kasta ut honom genom fönstret!
Så trött kan man bli.
Självklart genomför man det ju inte.
Inte om man är normal i skallen iaf.
Och jag vet att jag inte är ensam om att tänka sånna tankar när jag blir frustrerad.
Finns många kvinnor som tänker saker som dom inte vågar prata om för dom tror att dom är psyksjuka när dom har tankar som tex kasta ut ungen genom fönstret eller VARFÖR TOG JAG INTE BORT DET NÄR JAG KUNDE, det menar man inte.
Ångrar inte min son en sekund, mitt liv hade inte varit något utan varken honom eller min fästman.
Sonen älskar jag nått grymt mycket så det finns inte ord för det.
Får väl se om lugnheten håller i sig eller om den kommer tillbaka.
Tror nog faktiskt att det är som min fästman säger.
Är jag bara lugn så är sonen det också och jag har verkligen varit lugn dom 2 senaste dagarna och det har inte varit alls lika jobbigt och jag har inte varit lika slutkörd på kvällen.
Inte heller dåliga samveten som ligger och gnaver när man ska sova.
Får nog försöka följa den vägen.
Kommer kanske bli svårt då med tanke på att jag faktiskt har ganska kort stubin.
Men det är nog mycket pga mig som min sons humör hänger på.
Det kan få mig att känna mig värdelös ibland när jag ryter till åt sonen.
Har fortfarande blivit irreterad på honom men jag har inte direkt höjt tonen så som jag brukade göra innan och jag tror det har hjälp faktiskt.
Men det återstår att se som sagt.
Nu ska jag ta och lägga mig!
kl: 01:30
Gäsp :)
MSN: [email protected]
Rutiner.
Så fort man har hittat rutiner som funkar och som får allting att gå runt så ändrar sig bebisen och man måste börja om och leta efter en ny rutin.
Ganska jobbigt när man ställt in sig på att det ska vara på ett vist sätt och sen måste man ändra sig.
En period hade jag en rutin som funkade när jag skulle natta sonen.
Gav honom bröstet först och sedan tillägg för att han ska bli riktigt mätt och efter det så "tuttade" jag honom igen för att få honom att somna.
Efter det när han hade somnat så bar jag in honom till hans rum och la honom i sin säng.
Han grnydde bara och vände på sig och somnade om och sov hela natten.
Och så har det funkat sen han var 2 veckor.
Funkar nu också då förutom att han är svårare att söva och han vill inte ha NAN-tillägg.
Det händer kanske någon enstaka gång då man får i honom det men annars så är han inte så glad i det längre.
Känns bara så typiskt när man hittat en metod som funkar så vill han inte alls vara med på den noten.
Så nu gäller det bara att hitta en ny metod för att få han att somna på kvällen.
Har även köpt en massa nappar för han har sånt sugbehov ibland och använder mig som napp och jag orkar inte vara en levande napp och sitta och amma honom 2 ggr i timmen så nu får han en napp ist.
Det är han väl inte så förtjust i heller då men han suger lite på den och sen ploppar den ut och tummen åker in istället.
Och nu känns det som om jag bara klagar men det gör jag inte.
Att ha barn är helt underbart.
Man får bara inte glömma sig själv vilket jag gör många gånger.
Äter inte, sover dåligt och det kan ta flera veckor innan jag duschar, sveper fler koppar kaffe och äter snabbmat.
Inte så speciellt bra när man ammar.
Lillkillen får ju ingen näring om jag inte äter och det vet jag ju men jag "hinner" liksom inte.
Ja vist, vi är 2 om honom men det är jag som springer runt och ska förbereda för varje grej för att sen få sätta mig ned men när man väl kommer dit så får man inte sitta ned och ta det lungt i varje fall utan springer runt och förbereder nästa sak.
Kan be sambon om lite mer hjälp då men det gör jag inte.
Jag vill göra allt på mitt sätt och jag vill veta att allting är med och att allt är så som jag är van vid att det brukar vara.
Om någon annan då gör det så vet jag inte om man har allt med sig eller om allt är rätt gjort.
Det är mitt största problem.
Sen är väl sambon lite lat ibland det måste jag väl tillägga också men "killar" är ett släkte för sig.
Sonen har i varje fall en helt underbar pappa som gör så gott han kan :)
Nej nu får jag ta och avsluta här :) har en del att göra som ni kanske förstår?!
Hoppas att ni som läser min blogg uppskattar den?
Vore tacksam för lite mail och ha någon att prata med så mail gärna om du känner för det!
[email protected]
Ganska jobbigt när man ställt in sig på att det ska vara på ett vist sätt och sen måste man ändra sig.
En period hade jag en rutin som funkade när jag skulle natta sonen.
Gav honom bröstet först och sedan tillägg för att han ska bli riktigt mätt och efter det så "tuttade" jag honom igen för att få honom att somna.
Efter det när han hade somnat så bar jag in honom till hans rum och la honom i sin säng.
Han grnydde bara och vände på sig och somnade om och sov hela natten.
Och så har det funkat sen han var 2 veckor.
Funkar nu också då förutom att han är svårare att söva och han vill inte ha NAN-tillägg.
Det händer kanske någon enstaka gång då man får i honom det men annars så är han inte så glad i det längre.
Känns bara så typiskt när man hittat en metod som funkar så vill han inte alls vara med på den noten.
Så nu gäller det bara att hitta en ny metod för att få han att somna på kvällen.
Har även köpt en massa nappar för han har sånt sugbehov ibland och använder mig som napp och jag orkar inte vara en levande napp och sitta och amma honom 2 ggr i timmen så nu får han en napp ist.
Det är han väl inte så förtjust i heller då men han suger lite på den och sen ploppar den ut och tummen åker in istället.
Och nu känns det som om jag bara klagar men det gör jag inte.
Att ha barn är helt underbart.
Man får bara inte glömma sig själv vilket jag gör många gånger.
Äter inte, sover dåligt och det kan ta flera veckor innan jag duschar, sveper fler koppar kaffe och äter snabbmat.
Inte så speciellt bra när man ammar.
Lillkillen får ju ingen näring om jag inte äter och det vet jag ju men jag "hinner" liksom inte.
Ja vist, vi är 2 om honom men det är jag som springer runt och ska förbereda för varje grej för att sen få sätta mig ned men när man väl kommer dit så får man inte sitta ned och ta det lungt i varje fall utan springer runt och förbereder nästa sak.
Kan be sambon om lite mer hjälp då men det gör jag inte.
Jag vill göra allt på mitt sätt och jag vill veta att allting är med och att allt är så som jag är van vid att det brukar vara.
Om någon annan då gör det så vet jag inte om man har allt med sig eller om allt är rätt gjort.
Det är mitt största problem.
Sen är väl sambon lite lat ibland det måste jag väl tillägga också men "killar" är ett släkte för sig.
Sonen har i varje fall en helt underbar pappa som gör så gott han kan :)
Nej nu får jag ta och avsluta här :) har en del att göra som ni kanske förstår?!
Hoppas att ni som läser min blogg uppskattar den?
Vore tacksam för lite mail och ha någon att prata med så mail gärna om du känner för det!
[email protected]
