Lugn.
Sonen har varit ovanligt lugn dom senaste dagarna.
Eller är det kanske jag som är lugn?
Jag vet inte, jag är iaf inte lika irreterad som jag har varit innan.
Men det kommer väl tillbaka, sånt kommer och går.
Vissa dagar kan man bara få en lust att ta honom i benen och slänga han 3 varv runt huvudet och kasta ut honom genom fönstret!
Så trött kan man bli.
Självklart genomför man det ju inte.
Inte om man är normal i skallen iaf.
Och jag vet att jag inte är ensam om att tänka sånna tankar när jag blir frustrerad.
Finns många kvinnor som tänker saker som dom inte vågar prata om för dom tror att dom är psyksjuka när dom har tankar som tex kasta ut ungen genom fönstret eller VARFÖR TOG JAG INTE BORT DET NÄR JAG KUNDE, det menar man inte.
Ångrar inte min son en sekund, mitt liv hade inte varit något utan varken honom eller min fästman.
Sonen älskar jag nått grymt mycket så det finns inte ord för det.
Får väl se om lugnheten håller i sig eller om den kommer tillbaka.
Tror nog faktiskt att det är som min fästman säger.
Är jag bara lugn så är sonen det också och jag har verkligen varit lugn dom 2 senaste dagarna och det har inte varit alls lika jobbigt och jag har inte varit lika slutkörd på kvällen.
Inte heller dåliga samveten som ligger och gnaver när man ska sova.
Får nog försöka följa den vägen.
Kommer kanske bli svårt då med tanke på att jag faktiskt har ganska kort stubin.
Men det är nog mycket pga mig som min sons humör hänger på.
Det kan få mig att känna mig värdelös ibland när jag ryter till åt sonen.
Har fortfarande blivit irreterad på honom men jag har inte direkt höjt tonen så som jag brukade göra innan och jag tror det har hjälp faktiskt.
Men det återstår att se som sagt.
Nu ska jag ta och lägga mig!
kl: 01:30
Gäsp :)
MSN: [email protected]
Eller är det kanske jag som är lugn?
Jag vet inte, jag är iaf inte lika irreterad som jag har varit innan.
Men det kommer väl tillbaka, sånt kommer och går.
Vissa dagar kan man bara få en lust att ta honom i benen och slänga han 3 varv runt huvudet och kasta ut honom genom fönstret!
Så trött kan man bli.
Självklart genomför man det ju inte.
Inte om man är normal i skallen iaf.
Och jag vet att jag inte är ensam om att tänka sånna tankar när jag blir frustrerad.
Finns många kvinnor som tänker saker som dom inte vågar prata om för dom tror att dom är psyksjuka när dom har tankar som tex kasta ut ungen genom fönstret eller VARFÖR TOG JAG INTE BORT DET NÄR JAG KUNDE, det menar man inte.
Ångrar inte min son en sekund, mitt liv hade inte varit något utan varken honom eller min fästman.
Sonen älskar jag nått grymt mycket så det finns inte ord för det.
Får väl se om lugnheten håller i sig eller om den kommer tillbaka.
Tror nog faktiskt att det är som min fästman säger.
Är jag bara lugn så är sonen det också och jag har verkligen varit lugn dom 2 senaste dagarna och det har inte varit alls lika jobbigt och jag har inte varit lika slutkörd på kvällen.
Inte heller dåliga samveten som ligger och gnaver när man ska sova.
Får nog försöka följa den vägen.
Kommer kanske bli svårt då med tanke på att jag faktiskt har ganska kort stubin.
Men det är nog mycket pga mig som min sons humör hänger på.
Det kan få mig att känna mig värdelös ibland när jag ryter till åt sonen.
Har fortfarande blivit irreterad på honom men jag har inte direkt höjt tonen så som jag brukade göra innan och jag tror det har hjälp faktiskt.
Men det återstår att se som sagt.
Nu ska jag ta och lägga mig!
kl: 01:30
Gäsp :)
MSN: [email protected]
Kommentarer
Trackback
