Vem förstår mig?
Jag skulle nog ha pratat med någon efter förlossningen känner jag.
Det är väl lite sent att komma på det nu?
Verkar inte som att någon förstår mig just nu.
Sambon försöker väl och jag vet att han bryr sig men det har bara blivit för mycket på sista tiden.
Han jobbar tidigt på morgonen fram till kl 15 och jag har då sonen hela dagen ensam.
Dom dagarna då han skriker som mest kan jag alltså sitta med fingrarna i öronen och dunka huvudet i en vägg eller något.
Så extremt kan det alltså bli.
Eller som idag så slog jag näven i bordet för att jag inte orkade höra honom skrika mer.
Fick rätt ont.
Har haft ont i huvudet i en vecka nu till och från.
Hur fan klarar sig ensamstående mammor?
Jag skulle då FAN inte klara av det.
Jag har haft honom ensam i 5 veckor nu och jag har brutit ihop och gjort mig illa av illska.
Hur gör ensamstående???
Ni måste ju fan knäckas totalt alltså.
Ja det är klart, det finns ju iof dom som har lunga barn.
Min son är lung då men när han väl sätter igång och skriker så kan han skrika i flera timmar trotts att man har gjort allt. bytt blöja, gett mat och närhet, han får även vara med när jag ska tex diska med mera.
Sätter honom i babysittern men det duger inte,
Han skriker ändå.
Det jobbiga som är att jag går och väntar hela dagarna på att sambon ska komma hem så att han kan ta över sonen så jag får lite egen tid och lugn och ro och göra det jag vill göra och inte bara det jag måste hela tiden!
Men han är ju så trött när han kommer hem så han går och lägger sig i soffan och ser på TV och vips så har han slocknat och där står jag då och får fortsätta ha Caesar.
Jag gör allt som ska göras innan nattedags.
Blöjbyte,mat,klä på pyjamas.smörjer in honom om han är torr och ger D-droppar med mera.
Sen börjar hela karusellen om.
Sambon är borta när jag vaknar av bebis skrik och har hela dagen framför mig fram till sambon kommer hem vid 3.
Och så har det hållt på i 5 veckors tid nu medan jag bara vill sätta mig ned och sticka,måla eller sy, sjunga, skriva blogg,chatta,se på tv. men icke.
Det går inte!
Jag viste att det skulle bli jobbigt att ha barn och att det skulle bli en stor omställning men att det skulle bli såhär påfrästande det viste jag inte.
Man kan aldrig sätta sig in i hur det skulle kunna bli för det blir aldrig så!
Jag mår dåligt och när jag säger det får jag bara som svar, stäng av när han skriker.
Och det svaret får jag från dom som inte är med honom hela dagarna och får lyssna på det där skriken i flera timmar.
Det är inte lätt att bara stänga av och ignonera.
Min tanke var i dag tyvärr från gammlar spår men jag tänkte iaf att ska jag behöva skada/skära mig själv för att folk ska se att jag mår dåligt.
HALLÅ HÄR ÄR JAG OCH JAG MÅR DÅLIGT!
Borde inte folk lyssna på det ist?
För att göra små sår på sig själv för att visa att mår dåligt ger bara en DUMSTÄMPEL och folk blir bara äcklade av en!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer nu, allting är så rörigt och jag stör mig på det mesta just nu!
Bara att andas,pusta ut och stå ut!
Förhoppningsvis kommer väl pappan in i bilden snart igen så fort han slutat sommarjobba.
Det tror jag att han gör också, jag är väl bara inte världens possetivaste person just nu!
Nu ska jag dra mig, det är en dag i morgon också.
Ensam hemma med sonen!
Godnatt!
Det är väl lite sent att komma på det nu?
Verkar inte som att någon förstår mig just nu.
Sambon försöker väl och jag vet att han bryr sig men det har bara blivit för mycket på sista tiden.
Han jobbar tidigt på morgonen fram till kl 15 och jag har då sonen hela dagen ensam.
Dom dagarna då han skriker som mest kan jag alltså sitta med fingrarna i öronen och dunka huvudet i en vägg eller något.
Så extremt kan det alltså bli.
Eller som idag så slog jag näven i bordet för att jag inte orkade höra honom skrika mer.
Fick rätt ont.
Har haft ont i huvudet i en vecka nu till och från.
Hur fan klarar sig ensamstående mammor?
Jag skulle då FAN inte klara av det.
Jag har haft honom ensam i 5 veckor nu och jag har brutit ihop och gjort mig illa av illska.
Hur gör ensamstående???
Ni måste ju fan knäckas totalt alltså.
Ja det är klart, det finns ju iof dom som har lunga barn.
Min son är lung då men när han väl sätter igång och skriker så kan han skrika i flera timmar trotts att man har gjort allt. bytt blöja, gett mat och närhet, han får även vara med när jag ska tex diska med mera.
Sätter honom i babysittern men det duger inte,
Han skriker ändå.
Det jobbiga som är att jag går och väntar hela dagarna på att sambon ska komma hem så att han kan ta över sonen så jag får lite egen tid och lugn och ro och göra det jag vill göra och inte bara det jag måste hela tiden!
Men han är ju så trött när han kommer hem så han går och lägger sig i soffan och ser på TV och vips så har han slocknat och där står jag då och får fortsätta ha Caesar.
Jag gör allt som ska göras innan nattedags.
Blöjbyte,mat,klä på pyjamas.smörjer in honom om han är torr och ger D-droppar med mera.
Sen börjar hela karusellen om.
Sambon är borta när jag vaknar av bebis skrik och har hela dagen framför mig fram till sambon kommer hem vid 3.
Och så har det hållt på i 5 veckors tid nu medan jag bara vill sätta mig ned och sticka,måla eller sy, sjunga, skriva blogg,chatta,se på tv. men icke.
Det går inte!
Jag viste att det skulle bli jobbigt att ha barn och att det skulle bli en stor omställning men att det skulle bli såhär påfrästande det viste jag inte.
Man kan aldrig sätta sig in i hur det skulle kunna bli för det blir aldrig så!
Jag mår dåligt och när jag säger det får jag bara som svar, stäng av när han skriker.
Och det svaret får jag från dom som inte är med honom hela dagarna och får lyssna på det där skriken i flera timmar.
Det är inte lätt att bara stänga av och ignonera.
Min tanke var i dag tyvärr från gammlar spår men jag tänkte iaf att ska jag behöva skada/skära mig själv för att folk ska se att jag mår dåligt.
HALLÅ HÄR ÄR JAG OCH JAG MÅR DÅLIGT!
Borde inte folk lyssna på det ist?
För att göra små sår på sig själv för att visa att mår dåligt ger bara en DUMSTÄMPEL och folk blir bara äcklade av en!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer nu, allting är så rörigt och jag stör mig på det mesta just nu!
Bara att andas,pusta ut och stå ut!
Förhoppningsvis kommer väl pappan in i bilden snart igen så fort han slutat sommarjobba.
Det tror jag att han gör också, jag är väl bara inte världens possetivaste person just nu!
Nu ska jag dra mig, det är en dag i morgon också.
Ensam hemma med sonen!
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
